Öl

Säga vad man vill om det här landet i februari, men ölen är alldeles utmärkt, trots 17 minusgrader utomhus (och inte mycket varmare inomhus). För min del känns det lite otippat att ett litet baltland med 3,5 miljoner invånare kan prestera inte ett, inte två, inte tre utan fem utmärkta inhemska öl. Min favorit för närvarande är Kalnapilis, men tydligen har jag fel i det. Enligt gängse mening i Vilnius ska Svyturys vara den bästa. Den ska också vara på väg till Systembolagets diskar i Sverige. Själv kan jag tycka att det är lite korkat av litauerna att exportera ölen med det omöjligaste namnet. Jag beställer den aldrig, av den enkla anledningen att servitrisen aldrig fattar vad jag säger. Ur det perspektivet är Horn den absolut bästa litauiska ölen. Den bär å andra sidan vissa likheter med Gamla Stans Färsköl, vilket stryker den från all tävlan. Eftersom vi alla vet att Gamla Stans Färsköl smakar fan.

Hur som helst är det en uppenbar exportmarknad för Litauen. Tjeckerna bör se upp. Själv skäms jag över att komma från ett land där den mest omtyckta ölen smakar piss (den är inte till salu här, f.ö.).

Mer om korruption

Det börjar bli något av en fixering hos mig, det här med korruptionen i Litauen. Men från att jag från början knappt hade ägnat det en tanke, blir det allt tydligare att korruption är en del av det litauiska samhället.

En av mina kollegor på ambassaden var på ett seminarium om transparens och korruption i Litauen. Det var en dyster bild som målades upp. Enligt en undersökning gjord av Transparency International tycker 64 procent av innevånarna i Vilnius att det lokala styret är korrupt. En lika stor andel tyckte dock inte att något borde göras åt det. Trafikpoliser ska enligt undersökningen vara de mest korrupta (se tidigare inlägg).

Korruption är ständigt närvarande i vardagen och folk här har anpassat sina liv efter det. Två tredjedelar av befolkningen säger sig vara beredd att ge mutor om det skulle hjälpa att lösa ett problem. Om korruptionen helt plötsligt skulle försvinna, då skulle det förmodligen innebära att mycket arbete som privatpersoner lagt ner, på att lära känna rätt människor och behärska de rätta koderna, vore förgäves. I grund och botten handlar det om människors vardag och hur man klarar sin tillvaro. Det är ingenting som förändras i en handvändning.

Hunter S Thompson begick självmord igår. Inte för att det har något att göra med ämnet för bloggen, men det känns som att han på något sätt är alla bloggars anfader. Dessutom blev jag väldigt ledsen av att höra om det.

Jag är tillbaka i ett grådaskigt Vilnius. Det skulle vara trevligt med lite vår nu, faktiskt. Alla talar om hur vackert det är här på våren och att den kommer mycket tidigare och plötsligare än i Sverige. Än så länge lyser den med sin frånvaro och brännandet av häxan verkar inte ha hjälpt ett dugg.

När jag landade igår gick jag rakt in i turistfälla 1A i Vilnius: jag satte mig i en framkörd taxi. Notan blev mer än dubbelt så hög än den brukar vara när man beställer en taxi. Detta faktum kände jag till sedan tidigare, jag var helt enkelt för lat för att ringa efter en taxi, dessutom brukar det ju vara fasta priser från flygplatsen in till stan... icke så i Vilnius. Och när man väl sitter tillsammans med en dödsryttare som bränner i hundra knyck genom de södra förorterna och man uppgivet tittar på taxametern som tickar på snabbare än den svenska statsskulden på 80-talet, då är det försent att hoppa av. Så gott folk, om ni har vägarna förbi Vilnius (för att hälsa på mig, t.ex.) ring efter en taxi, förslagsvis +370(5)2666666, så slipper ni bli skinnade.

Nyhetstelegram som inkom under eftermiddagen

Police discover brothel in Vilnius
Vilnius, Feb 15 (ELTA) - Police officers in Vilnius disclosed a brothel, and arrested three women who were working there.According to a representative of the police department, the company, which is located on Pylimo Street, was operating as a massage parlour. An inspection however revealed that it was actually providing sexual services.This was the first time that police in Vilnius had discovered a brothel that pretended to be providing legal services.One woman, who had never been arrested before, was given a fine of 300 litas (86.89 euros). The other two women were given fines of 600 litas (173.9 euros).

Vad bra att de arresterade de där tre kvinnorna. Nu har man kommit en bra bit på väg mot en lösning på problemet med prostitution i Vilnius. Hoppas bara att kunderna kunde ta sig tillbaka till sina hotell utan problem. Det är ju viktigt med ett företagarvänligt klimat.

Ikväll tar jag planet till Kastrup för att hälsa på nära och kära i Lund. Det ska bli trevligt!

Gudomlig förvirring

För några dagar sedan brändes det en stor himla docka på torget alldeles utanför ambassaden. Det hela var mycket spektakulärt och jag kände mig som förflyttad till något mörk århundrade. Cermonin var tydligen till för att jaga bort vintern och firas 40 dagar före påsk. Hittills har det väl lyckats sådär bra, det är fortfarande svinkallt.

Jag har också gjort det till ett söndagsnöje att titta in i någon av Vilnius kyrkor (och jäklar i min låda, dem finns det gott om!) och ta del av söndagsmässan. Litauen var det sista europeiska landet att bli kristnat. De höll stången mot svenskar, polacker, tyskar och annat löst folk som ville pracka på dem den enda sanna läran. Detta historiska faktum är litauerna, med rätta, mycket stolta över. Men när jag såg det brinnande belätet på torget och samtidigt tänkte på alla korstecken som gjordes i kyrkan förra söndagen, kunde jag inte hjälpa att undra hur de får det att gå ihop.

Ett så djupt troende katolskt folk (förutom ryssarna som är ortodoxa... och judarna som är, eh... judar) som samtidigt omfamnar sina hedniska traditioner så varmt. När jag sedan tog upp det med några vänner så påpekade någon att det ju är likadant i Sverige. Häxor till Blåkulla och Lucior som frontar som helgon. Det var väl helt enkelt så att det enda sättet man kunde få barbarerna att följa den enda sanna läran, var att baka in lite av de gamla hedniska traditionerna, sådär i förbifarten. Lurigt!

Korruption

Se detta som en naturlig fortsättning på dagens tidigare inlägg. Det är nämligen lite si och så med hederligheten i Litauen. Självklart har det inte att göra med att människorna här skulle vara mindre hederliga här än någon annanstans. Men femtio år med sovjetiskt förtryck sätter sina spår, så när det helt plötsligt förväntas demokratiska tankesätt är det somliga som inte riktigt hänger med i svängarna.

Nyligen utsågs en ny regering här i Litauen. Den mest framträdande figuren i denna nya regering är näringsminister Uspaskich, från det nybildade populistiska arbetarpartiet, som f.ö. är inflyttad ryss. Det ryktas att hans politiska karriärs främsta syfte är att komma i en sådan position så att han kan styra så mycket som möjligt av EU: s strukturfonder till sina egna företag. Och att döma av den senaste veckans agerande från herr Uspaskich så verkar det ligga ett korn av sanning i ryktena.

Detta är endast ett av många exempel från den politiska dagordningen i Litauen, som verkligen kantas av affärer och skandaler, både högt och lågt. En annan, mer jordnära sida av detta fick jag och mina praktikantvänner uppleva när vi var på väg ut till de årliga hästkapplöpningarna på Sartai-sjön i nordöstra Litauen i lördags. Jag upplevde min hittills första lyckade muta av en statlig tjänsteman. Utan att gå in på närmare detaljer (detta är trots allt ett allmänt forum) så klarade vi oss relativt helskinnade från en polis som hellre ville dryga ut sin dagskassa, än sitta en lördagseftermiddag och förhöra fem utlänningar om en fortkörning i en hyrbil.

I slutändan har allt detta säkert mycket att göra med den låga lönenivån. En polis tjänar inte mycket pengar, inte en politiker heller för den delen. Och självklart tar man inte mutor om man inte måste. Det är trots allt en risk. Kanske haffar man nån praktikant som skriver om det i sin blog, man vet aldrig.

(Det var väldigt trevligt på hästkapplöpningarna f.ö.. Jag märker att jag målar upp en nidbild av Litauen. Det är inte alls meningen. Men det är ju alltid roligare att skriva om saker som är fel, än om att allt är frid och fröjd. Eller hur?)

Ett smakprov från den litauiska politiska debatten den gångna veckan:
"Det skulle vara bättre om vi inte hade något EU-stöd alls, då skulle vi slippa alla problem det innebär att dela ut dem", sa premiärminister Brazauskas i fredags.

Andra exempel är en vice talman som gör blunders mer eller mindre dagligen och en näringsminister som har möten på hemlig ort i Israel med företagsledare som är efterlysta av ryska staten för skattefusk.

Könsroller

Jag vet att jag redan tidigare har tagit upp ämnet könsroller. Mina förväntningar när jag kom hit var inte särskilt högt ställda. Det är inte fullt så illa som jag trott. Men likväl så verkar kvinnor och män ha olika lätt att gilla läget efter murens fall och finna sig till rätta i en mer västerlänsk kultulsfär.

Kvinnorna i Vilnius ser ut som i vilken annan större europeisk stad som helst. Det finns många butiker med dammode och damskor och damparfymer, osv. För männen är det värre. Det verkar som om de har det klart svårare att anpassa sig till en mer "modern" manlighet.

En litauisk man får inte visa känslor. Han måste ha mycket pengar. En stor bil (inte japansk). Köra fort utan bilbälte (trafikdöden: 700 döda/100 000, det bor 3,7 milj i Litauen. Räkna själva!). Framför allt är den stående kommentaren om litauiska män att alla ser så lika ut. Samma platta frisyr, intetsägande kläder och neutrala ansikte. När jag flyttade in i min lägenhet fick jag en lååång beskrivning av hur tvättmaskinen fungerade. Jag förklarade att jag mycket väl visste hur en tvättmaskin fungerar och fick förundrade blickar från både mäklaren och hyresvärdinnan. Jag var ju man, med en flickvän dessutom, hur kunde jag veta hur man tvättar?

Det låter inte särskilt bra, eller hur? Och det kanske det inte är heller. Men givetvis är detta en stereotyp bild av sakernas tillstånd. Människor här är lika olika som överallt annars. Dock finns dessa stereotyper, och de påverkar. Sa jag att de inte sorterar sina sopor heller?

Minoriteter

Måndag kväll, snön singlar ner från skyn och klär Vilnius i en majestätisk vinterskrud. Jag sitter mitt i vad som tidigare var de judiska kvarteren här i Vilnius. Men under tyskarnas ockupation av Litauen under andra världskriget utplånades näst intil alla judar - ca 200 000 - från den stad som brukade kallas "Litauens Jerusalem". Detta är något som litauerna inte riktigt verkar ha tagit itu med, även om det idag finns inflytelserika judiska organisationer i Litauen och en ledamot i parlamentet som enbart ägnar sig åt frågor av judiskt intresse. Faktumet att många litauer aktivt deltog i judeutrotningen under kriget är något som borde plåga det litauiska samvetet.

Samtidigt pågår en annan förföljelse i Vilnius, den av romer. Ett samhälle en liten bit utanför staden står under hot om att jämnas med marken. Bulldozers står redo och var på väg att påbörja sitt arbete då de i sista stund tillfälligt stoppades. Men hotet finns där alltjämt.

Litauen drabbas precis som alla andra länder av främlingsfientlighet och rasism. Som tur är finns också de som står upp och agerar emot det. Som exempelvis mottagaren av 2004 Tolerance Award som jag och andra från ambassaden besökte i helgen. Han hade oförtröttligt filmat de motsättningar som funnits mellan lokalbefolkning och romer, som bland annat resulterat i att en polisstation brännts ner. Han drog paraleller till både den tidigare judeförföljelsen samt förtrycket som litauer fått utstå under den sovjetiska ockupationen. Där finns mycket att dra lärdom av, menade han i sitt tal.