Mer turistande och några ryska trädgårdstomtar

Hanna och jag tog på oss varsin turistmössa och satte oss i en pytteliten Chevrolet och brände ut från Vilnius. Vädret kunde ha varit bättre. Konstant regn. Men nyligen berättade någon för mig att Litauen betyder "där det regnar" på litauiska... varför står det aldrig om sånt i reseguider? Dessutom ska Vilnius ha den högsta medelnederbörden i landet. Tur att Hanna tog med sig ett paraply till mig.

Målet för vår resa var kurorten Druskininkai där vi senare badades och knådades av bastanta ryska damer. På vägen dit tittade vi in på medeltidsborgen i Trakai som faktiskt ser bättre ut på håll. Går man nära ser man varför Sovjetunionen inte gått till historien som bevarare av fornminnen. Borgen består av omväxlingsvis en grund från 1300-talet samt kraftiga tillbyggnader från 50-talet. Om en sisådär 300 år kommer den antagligen se genuin ut, men modernt tegel håller sig bra.

Höjdpunkten på resan (förutom själva resan genom den litauiska landsbygden, som alltid är fascinerande) var kommunistmonumentparken i Grutas. En svampmiljonär tog sig an uppgiften att samla alla gamla kommuniststatyer i Litauen - och en hel del från andra delar av Sovjetunionen - och göra en sevärdhet av det. "Mildely controversial" står det i reseguiden. Jag tyckte att det var en mycket egendomig upplevelse. Särskilt efter att en vecka innan ha besökt KGB-museet. Jag hade dessa mäns fruktansvärda dåd i färskt minne så jag kan förstå att vissa tycker att hela parken är en smula olämplig. För egen del fylldes jag framför allt av en känsla av lugn. Ett lugn över att inget är beständigt och att även den mest hårdnackade makt kan falla. Här reduceras dessa tyranner och slaktare till förvuxna trädgårdstomtar. Tänk om Stalin hade kunnat se sig själv!

Men det var kusligt också. Vi var nästan helt ensamma i parken. Sen söndag eftermiddag och lätt duggregn. Gamla kommunistiska kampsånger ekade ut genom föråldrade militärhögtalare. Det fanns självfallet en souvenirshop. Jag köpte ingenting. Den största faran med en park som denna tror jag är att man riskerar att börja romantisera och kokettera över det gamla skräckväldet. Åk dit, titta på artikfakterna, men köp inte med dig en poster på Lenin. Det är bara smaklöst.