Små länder får all skit

Som litet land i Östersjöns sydöstra hörn, får man ta en hel del skit. Hur många av er visste egentligen var Vilnius låg när jag sa att jag skulle åka hit? Visst, svenskar får alltid veta att de bor i Switzerland eller Swaziland. Men det minsta man kan begära från världen är väl ändå ett försök att få saker rätt.

Varje morgon sedan jag flyttat hit till Vilnius får jag, lagom till kefyrasen med musli (ca. kl. 7.58) se en liten film på BBC World kallad Living Heritage. Det är ett projekt, blir jag informerad om, som är "presented by Samsung in cooperation with UNESCO". Vilket jag antar betyder att Samsung står för fiolerna och UNESCO för själva produktionen (Samsungs logga är mycket större än UNESCOS). Projektet går helt i linje med UNESCOs uppdrag att stödja, typ, kulturminnen och annat som inte blir sponsrat. Living Heritage dyker upp lite då och då på BBC World och kan handla om så skilda saker som dockteater på Sicilien eller episk sång i Korea. Men filmen klockan 7.58 handlar i nio fall av tio om "Cross-making, Lithuania".

Trevligt, har jag tänkt varje morgon. Det är ju bra att lilla Litauen blir exponerat på en världsomspännande tevekanal. Samma film varje morgon förvisso, men ändå. Jag tog glad i hågen upp det med litauiska bekanta. De var inte alls lika roade. Tydligen ska konstnären som framträder i kortfilmen tala... ryska. Det är ungefär som att göra en kortfilm om en snubbe som målar dalahästar och talar tyska, samtidigt som Hitler nyligen genomfört vissa demokratiska reformer och tyska trupper motvilligt lämnat Sverige efter en 50-åring ockupation.

Filmen blev i veckan förstasidesstoff i Lietuvos Rytas, en av Litauens största dagstidningar. "BBC-film om korssnide slag i ansiktet", löd rubriken. Det framkom även att bakgrunden var att filmteamet som gjort filmen var från Lettland och följaktligen inte talade litauiska. Det var helt enkelt mer praktiskt att låta konstnären tala ryska, ett språk som alla balter förstår (men ogärna talar). Det har från flera håll krävts att filmen ändras eller dras in, men UNESCO har svarat att "man kan komma att överväga det i framtiden".

Gamla staden i Vilnius står med på UNESCOS världsarvslista. Det kan komma att visa sig att representanter från organisationen får fingret nästa gång de kommer med förslag på hur staden skall skötas.