Thalin i Tallinn

Jajjemen, jag och mina danska och svenska praktikantkumpaner tog nattbussen till Tallinn och klämde en weekend vid Finska viken (not. rimmet). Förväntningarna var suddiga, jag visste inte riktigt vad som väntade. Litauiska kommentarer om Estland går mest ut på att de anser sig vara lite förmer och tror att de är skandinaver. Kanske, kanske finns det ett uns avundsjuka i de litauiska gliringarna. Estland har efter självständigheten haft en bättre ekonomisk utveckling än de två andra baltländerna. Det verkar också som att politikerna inte är fullt så korrumperade.

Det var vackert i Tallinn, inget snack om saken. En mycket pittoresk gammal stad som har upprustats mycket mer genomgående än den i Vilnius. Trevliga barer, billig öl och hela paketet. Men ack så tråkigt. När jag stod på Stora torget i gamla staden kändes det som att jag lika gärna kunde ha varit i Visby, Kalmar, Stockholm eller Köpenhamn. Inte att det skulle vara något fel i det, men känslan av upptäckarglädje som fortfarande kommer över mig nästan dagligen i Vilnius, den kom inte till mig i Tallinn.

Språket var fascinerande. Föreställ er ett språk som låter som finska, nästan. Och ord som mer eller mindre tvångsmässigt förses med dubbla vokaler. Personligen tycker jag att orden blir rätt snygga av det, vi borde fixa lite mer sånt svenskan. Eesti är ju ballare än Esti, eller hur?

Under avdelningen öststatsanekdoter kan jag berätta att jag nu upplevt hur det känns att vara instängd i en krummig sovjethiss en halvtimme tillsammans med tre danskar och två svenskar. I sådana trängda situationer fungerar det bra, brödrafolk emellan.

Jag har nu äntligen fotat upp min första rulle, så förhoppningsvis kommer det lite mer bilder inom en snar framtid.